Intervju

Intervju med Gaïa Éditions, Paris.

Hur kom det sig att du började skriva? Vilka är dina minnen av dina första försök på det området?

Jag slukade böcker som barn och ungdom men närde egentligen aldrig några författardrömmar. I stället läste jag journalistik och arbetade som utrikeskorrespondent. Men jag har sysslat med sång, dans och teater på fritiden och när jag flyttade tillbaka till Sverige efter flera år i Tyskland och USA tog jag upp det intresset igen. Kanske satte det igång något. En kväll satt jag och tittade på en Woody Allen film, där en scen visar hur Döden knackar på dörren, stör en fest och blir utslängd. Just då höll jag på att skriva en artikel om genteknologi och plötsligt hade jag idén till min första bok ”Caipirinha med Döden”.

Hur skriver du? Behöver du en viss omgivning?

Ibland börjar jag dagen med att jogga och då får tankarna cirkla kring dagens skrivande. Sedan sätter jag mig vid skrivbordet med en kanna te bredvid mig. Jag är en ganska disciplinerad skribent och bestämmer varje dag hur många sidor det är rimligt att jag hinner med under den tid jag har. Det är inte alltid det lyckas. Men erfarenheten säger mig att det är enklare att gå tillbaka till sidorna från i går, även om de inte blivit så bra som jag vill, och börja ändra i dem i stället för att stirra på en tom dataskärm igen.

Vem var din första läsare?

Min mamma, som under hela min uppväxt läste allt jag skrev. Hon var lågstadielärare och noga med stavningen. Annars var det min man som läste de första 70 sidorna i ”Caipirinha med Döden” och uppmanade mig att fortsätta.

Hur väljer du själv de böcker du läser?

Som ung läste jag som en egyptisk gräshoppa som tuggade sig igenom allt i den litterära djungel som kom i hennes väg – högt, lågt, spänning och relationer, poesi, sagor, fakta. Oftast fanns det åtminstone någon liten detalj som fångade mitt intresse och gjorde att jag fortsatte. Under årens lopp blev det tydligt att jag drogs till litteratur som lekte med sin definition av verkligheten och vågade göra den mer spektakulär, komplex, vacker, intressant eller skrämmande än vad den är.

Vilka böcker och författare har påverkat dig mest?

Det där är en svår fråga. Det är inte alltid en författares alla böcker är inspirerande. Men eftersom jag har läst engelsk litteratur har jag studerat Shakespeare i detalj, vilket har påverkat mig mycket. Här finns känslor och företeelser i sin mest destillerade form – kärlek, hat, avundsjuka, girighet, passion, sorg, försoning. Det övernaturliga som en logisk eller inte logisk del av verkligheten. Den vise narren. Och alltid en dos svart humor, även i de mörkaste tragedierna.

Har du en favoritbokhandel?

Varje bokhandel som sköts med passion och övertygelse och inspireras av personalens specifika intressen är en favorit. Det där känns redan när man öppnar dörren.

Vad får du för respons på dina böcker?

Recensenter och läsare brukar tycka om mitt språk och min genreöverskridande stil. Några har sagt att jag har insikter som psykologisk realist. En del säger att karaktärerna i mina böcker stannar kvar hos dem och att de tycker om att läsa om starka kvinnor som struntar i konventionerna och vågar ta sitt öde i egna händer. Jag har också fått höra att mina böcker är väl faktaunderbyggda och ibland osvenska i tonen. Sen finns det de som undrar hur det ser ut i mitt huvud efter att ha läst. De tycker kanske att mina fantasier är väl drastiska. Men skulle jag tillfredsställa alla blir det för urvattnat.

Vad inspirerar dig?

Jag brukar tillbringa somrarna i Frillesås, på västkusten. Att gå omkring på en ö, sitta på en varm klippa och känna doften av salt och växtlighet ger både frid och idéer. Samtidigt är jag en storstadsmänniska som tycker om ett rörigt folkliv och att gå omkring i främmande städer och känna på atmosfären. Andra uppslag kan komma från en artikel, en sångtext eller ett förfluget ord. Böcker och filmer påverkar, liksom människor. Fiktiva eller verkliga.

Har du ett motto?

Komikern Tage Danielsson brukade säga att man ska inse världens lidande med glädjen i behåll. Min mormor brukade säga att man ska ha roligt innan man drar gräsmattan över sig. Båda talesätten tycker jag är kloka.