Möt Maria

Jag har läst sedan jag var liten. Låst in mig, gömt mig i vrår och under trappor, suttit kvarglömd med näsan i kompisarnas böcker och serietidningar sedan de uppgivet dragit vidare. Ändå närde jag aldrig drömmen om att bli författare. Kanske tänkte jag inte längre än till nästa sida.

Maria Ernestam. Foto: Richard Ryan.
Maria Ernestam. Foto: Richard Ryan.

Mitt intresse för språk är (kanske därför?) stort men jag älskar också ekvationer och sannolikhetsteori. Därför studerade jag både engelska och matematik innan jag kom fram till journalistiken som en möjlighet att kombinera intresset för humaniora och naturvetenskap. Jag har under många år arbetat som korrespondent för Veckans affärer i Tyskland, varit med när muren föll, tiden före och efter. Har intervjuat människor på fabriksgolv eller i politikens och näringslivets finrum. Jag har fått ansikten och känslor, gester och historier. Gömt och begrundat.

När jag med familjen lämnade Tyskland för Stockholm efter drygt femton år utomlands tog jag upp ett gammalt intresse för sång och dans samtidigt som jag fortsatte frilansa. En dag arbetade jag med en artikel om genteknik för Dagens medicin när jag samma kväll såg en Woody Allen-film. Där knackade Döden på dörren i en lägenhet full med festande människor. Han blev utslängd med motiveringen att ’den du söker är inte hemma’. Artikeln och filmscenen hakade fast i varandra och jag kunde inte sluta tänka på hur det hela hängde ihop. Så fick jag idén till min debutbok, Caipirinha med Döden.

Maria Ernestam. Foto: Richard Ryan.
En ”ernestamsk” värld. Foto: Richard Ryan.

Det har blivit fler böcker efter det. I Frankrike förbereds en teveserie och en dokumentärfilm. Mina böcker har kallats dramatiska psykologiska relationsromaner kryddade med oväntade vändningar och drastisk humor. Moderna sagor om det osannolika som kan hända i verkliga livet. Ibland sägs att de är ”ernestamska”.

Inspiration hämtar jag i människors möten, planerade eller bara så. Det händer att jag stirrar så folk undrar, men ibland glömmer jag bort mig. Impulser kommer också från andra skribenter samt filmer, bilder, fotografier och förstås musik. Gatstenar och spindelväv, hattar eller soptunnor. Historia. Att berätta om varför man skriver blir lätt pretentiöst. Men jag har av någon anledning alltid trivts i fiktiva världar.

Jag arbetar i en skrivarlya i Stockholm eller i Frillesås, på den svenska västkusten. Här ligger sommarstället som min farmor och farfar köpte på fyrtiotalet och dit återvänder jag varje sommar. Träffar samma gamla sommarkompisar som ses varje morgon i slitna semesterbadrockar för att bada vid hamnklipporna. Över huvud taget är jag en havsmänniska och söker mig gärna till orter vid havet även när jag reser. Kanske för att havet är som en bra bok. Man vet inte vad som händer på nästa sida.