Att jaga komman

Sitter med de sista skälvande ändringarna i korrekturet innan min nya bok Den sårade pianisten går till tryck. Slås av en känsla av overklighet – världen står i brand och jag jagar kommatecken.

Men om inte jag ger mitt allra bästa på arbetet (eller för övrigt), vem ska göra det då? Good enough kan vara något man får acceptera och vara nöjd med, men nog är det lite ynkligt att STRÄVA efter tillräckligt bra? I den andan – på’n igen! Ett kommatecken har flytt till sidan 371, men jag har vittring och är beredd med flugsmällaren!
Jag tror för övrigt på boken mer än någonsin nu. Och musiken. Alla former av konstnärliga uttryck som kan lindra och förklara eller bara skänka förströelse och – återigen – ett skratt. Om inte annat så åt eländet.

piano