Nyhetsbrev: Oktober 2022
En tanke är tredimensionell men en mening är en sträcka. Just så bra har någon formulerat det faktum att man kan ha en hel bok i huvudet, i alla fall ett helt kapitel, för att sedan fastna redan på första raden.
Jag brukar citera det där när någon frågar om skrivandet. Hur rutinerna ser ut, hur man kommer i gång, varifrån man får idéerna. Det sistnämnda är kanske den fråga som ställs allra oftast. Möjligen för att det inte finns något entydigt svar och därför är så svårt att förklara.
Men man måste ju försöka. Förklara det, alltså. Inte minst för sig själv. För att kunna veta när man får en annan vanlig fråga – så vad skriver du nu på, när du släppt din bok? Har du börjat på något nytt?
Min senaste bok ”Orm och stege” kom ut en bit in i oktober. Det följdes av det som brukar följa ett boksläpp. Att boken nu finns i bokhandeln samt dyker upp hos näthandlarna liksom hos ljud- och e-bokstjänsterna. Förfrågningarna kommer, har du lust att besöka oss, prata om din bok, signera? Och så recensionerna, förstås. De som en gång dominerade kultursidorna i våra papperstidningar men numera till stor del har flyttat ut på nätet även det.
Jag har också en del förfrågningar i höst och vinter och nämner två redan nu, ifall någon är i närheten. Tisdagen den 1 november håller jag ett föredrag på Uppsala Stadsbibliotek kl. 18.00 och torsdagen den 1 december besöker jag Akademibokhandeln i Mölndal och bokpratar även där, kl. 18.00 eller möjligen 18.30. Tid alltså inte riktigt säker än men glögg och pepparkakor vet jag att det bjuds på. Lönar sig alltså att komma dit inte bara för min skull.
Så ja, på ett boksläpp följer aktiviteter. Men det hindrar inte den där frågan från att komma. Har du börjat på något nytt, vad skriver du nu? Där står man efter att ha slitit med formuleringar in i det sista, haft huvudet så fullt av ord och kommatecken att tankarna kroknar och ska försöka svara. Sedan sitter man där i sin ensamhet och ska börja arbeta med den där nya idén som man faktiskt har. Och får inte ned ett ord. Och tänker att en tanke är tredimensionell men en mening är en sträcka.
Men själva idén, då. Varifrån fick du den, det var ju det som var frågan? Återigen, det är ohyggligt svårt att svara på. Ingen är hjälpt av det svar som tillskrivs Hasse Alfredsson – ”jag köper dem från en liten affär i Tyskland”. Ingen är heller hjälpt av ”det bara kommer” utan blir närmast irriterad. Ändå är det ju så. Det bara kommer. Fast det naturligtvis inte kommer från ingenstans. Det kommer från sett, hört, iakttagit, läst, begrundat. Kanske alldeles särskilt det senare. I lugn och ro, där fantasin får hinna ifatt.
Kanske vore ett vettigt svar att inte göra just bokidéerna märkvärdigare än andra idéer. Alla människor har fått idéer om att göra något annorlunda. Det kan gälla ett recept, en plantering i trädgården, ett sätt att lösa en uppgift på jobbet, en metod för hur man hanterar besvärliga människor, en variant på hur man firar jul … om man i stället för att försöka dissekera just författarens idéer, eller för den delen konstnärens eller fotografens, kanske man borde kika på sina egna. Hur kom jag på det här? Och jag antar att var och en av oss då upptäcker att det kom just genom det vi sett, hört, iakttagit, läst och begrundat.
En god författarvän hörde av sig till mig och vi fick till en fika mellan alla varv. Hon tyckte mycket om ”Orm och stege” och ville prata om den, vilket var både fint och generöst – jag gladde mig enormt. Vi pratade skrivande i några timmar innan vi skiljdes åt och lite senare kom det ett meddelande. ”Bara själva tanken på att ses drog i gång en bokidé hos mig!”
Så enkelt kan det vara. Inte alltid men ibland.
Vad vill jag säga med allt detta? Kanske att idéerna finns där, det gäller bara att vara öppen för dem. Att tänka på den senaste goda idén man hade och hur den kom till en och varför och sedan sätta sig med en god kopp te (eller kaffe, för den delen), lägga undan mobilen, titta ut i tomma luften och låta tankarna leka fritt. Funkar det inte första gången funkar det säkert andra. Och det behöver inte bli en bok. Det kan bli en unik kaka.
En tanke är tredimensionell men en mening är en sträcka. Visst är det så. Det är bara att acceptera och försöka. Igen och igen och igen.
Önskar er alla en underbar höst fylld av goda idéer av alla de slag!
Maria Ernestam
Stockholm, 19 oktober
