Nyhetsbrev: 2023 September

Det är höst. Och med höstens inträde börjar kalendern för många författare fyllas med allt från medverkan på diverse bokmässor till kvällar hos bokhandlare eller bibliotek. Föredrag, intervjuer eller läsningar förbereds och på vägen dit inställer sig alltid frågan.

Hur många kommer?

Det finns inte en författare som inte varit med om överraskningar på den punkten. Känd eller okänd, vad än arrangören räknat med så trängs på plats ibland många fler än beräknat, alternativt att där bara sitter någon enstaka själ i ett hav av tomma stolar. Om vederbörande somnar är debaclet fullbordat.

Efteråt kan en överraskning bli en god historia men det är lagom roligt när det sker. När Busters öron släpptes fick jag vara med i ett teveprogram, tema författaren som varumärke. Jag ställde givetvis upp, kördes till en sal och togs emot inte bara av tevekameror och bländande ljus utan också av en fullsatt aula med flera hundra lyssnande. Jag tyckte nog att du darrade lite på läppen när du började prata, kommenterade marknadsföringschefen. Snarare var hela mitt inre i uppror och jag tackade då som nu det faktum att min röst brukar bära. Camilla Läckberg, då i början av karriären, medverkade för övrigt också och vi verkar båda rätt lugna i programmet. Om hon var lika nervös framgår inte.

Annat var det när jag några år senare skulle prata om Alltid hos dig på mitt lokala bibliotek. Bibliotekarien hade räknat med fullsatt men inte tänkt på att kvällens datum sammanföll med Nobelfestens. Hur folk valt framgick när jag kom in i salen och möttes av åtta ansikten, varav ett tillhörde sagde bibliotekarie. Vad göra? Ge dem allt, som tack för att de prioriterat mig. Samma kväll satt för övrigt en av våra mest kända romanförfattare i ett stort köpcentrum för att signera sin bok. Hon sålde inte en enda men fick flera frågor om var fiskavdelningen låg.

Kända poeter har setts fly från signeringar i bokhandeln när feelgood författare eller deckarmästare säljer böcker i parti och minut medan ingen förbarmar sig över deras alster. Andra får panik när antalet besökare blir fler än de räknat med. En debutant som tillsammans med mig medverkade i en bokhandelskväll i Göteborg blev så skärrad när affären fylldes med folk att han krävde att få börja. Sedan läste han med darr på rösten upp en sexscen ur sin bok som fick samtliga närvarande att sätta bjudkaffet i halsen. Om nervositeten bidrog till det dåliga valet av text framgick inte det heller.

Den finlandssvenske författaren Kjell Westö och jag var tillsammans inbjudna till en tysk-dansk litteraturfestival, där vi besökte kuststaden Kiel. Här hade bokhandlaren bara satt fram ett fåtal stolar, ”för säkerhets skull, om ingen kommer”. Det låg på Westö och mig att lugna ned honom. Samt att bära fram fler stolar när besökarna ändå infann sig.

Artikel i Kieler Nachrichten

I Frankrike var jag på turné i Caen med omnejd och var inbokad i en liten ort vid namn Mortagne-au-Perche. Den franska guiden körde mig till stadens rådhus och där var inte en människa. Jag hann tänka att vem i denna lilla stad i Normandie ska komma och lyssna på mig? Gick ut för att lugna ner mig, kom tillbaka och möttes av en fullsatt sal och ett podium där stadens ledande politiker samt borgmästaren själv tagit plats. Det hela inleddes med ett bildspel, bland annat från Frillesås, mitt sommarställe, vilket fullbordade den overkliga känslan.

Några veckor senare stod jag i en mellansvensk stad. Julrusch och uppdukat med glögg, pepparkakor och allsköns tilltugg. Ett fåtal besökare, tappert föredrag och mängder med skumtomtar för personalen att äta under resten av adventstiden. Konstigt, tyckte någon. När Leif GW Persson var här förra veckan kom det massor.

Boken jag arbetar med nu, Tjuvlyssnaren, kommer i januari. Den kanske mörkaste och tyngsta månaden på hela året med risk för snöstorm och halka. Om jag blir inbjuden till ett evenemang då ska jag tänka på fantastiske författaren Lars Gustafsson. Han var inbokad för en läsning men vädret var så förfärligt att han knappt kom fram och när han väl gick in i lokalen satt där bara en enda person. Medan snön piskade utanför fönstren tänkte Gustafsson att han skulle ge allt för denne ende tappre, drog fram sitt manus och höll sitt föredrag i en och en halv timme. När han sedan var på väg att avlägsna sig vände han sig om i dörren och såg hur personen han pratat till gick upp på podiet och plockade fram sina papper.

Det var den andre inbjudne föredragshållaren.